En presentation av småttingarna
Längtar till måndag!
Men jösses så små och söta de är! Och Ronja ser ut som en underbar mamma. Stort grattis till er och blöt nospuss från lillebrorsan (och den stolte morbrodern) Winston!
Förresten: så märkligt att läsa om att Ronjas största intressen är kottar och kaniner... Man undrar vad som är arv och vad som är miljö egentligen! Även Winston älskar kottar! Hittar han kottar på promenaden kan han busa och leka jättelänge och ta med sig dom på vägen och till och med hela vägen hem! Roligare än pinnar tom! Och kaniner ska vi inte prata om... Han drar iväg som ett skott och så hör man hans små jaktskall när han jagar... Hinner dock aldrig ifatt dem utan kommer tillbaka i full galopp med fladdrande öron efter nån minut till en orolig matte. Har hänt flera gånger när han varit okopplad och jag inte varit beredd på att stöta på kaniner. En gång förresten, i en park i Helsingborg, kom han tillbaka med en död kaninunge i munnen. Då tyckte han att han varit jätteduktig på att jaga:-) Vägrade släppa ungen. det var förstås inte han som dödat den, den hade blivit dödad av en fågel redan, men han tyckte helt klart det var hans byte...
